Jag hörde en gång uttrycket "your Weirdness is your greatest asset", och jag har inte kunnat släppa det sen jag hörde det.
Översatt skulle man kunna säga "din inre knasboll är din största tillgång".
Både jag och min man går nog redan mer eller mindre under knas-kvoten när det kommer till vår konst och vad vi vill göra i livet. att vara en knasboll har också försett oss båda med den största glädjen man kan tänka sig: att hjälpa andra att upptäcka sin egen kreativitet.
För snart två år sedan köpte vi ett torp off grid i skogen hjärtat av Värmland.
Vi tänkte använda det som fritidshus tills vi kunde renovera upp det i beboeligt skick: dra el, fixa rinnande vatten, kanske få till en tvättstuga och ett ställe där man kunde rengöra sig, typ en bastu.
Men vi hade inte varit där under någon längre period när det var som kallast. Vintern innan åkte vi ut för att testa om vi skulle palla trycket i alla fall en eller ett par nätter med minusgrader vinande utanför fönstret. Det var kallt men det funkade.
Men det här var något annat. Nu skulle vi ju vara där hela tiden, utan någon återvändo eller backup-plan. Vi bestämde oss: vi säger upp lägenheten, flyttar ut under sommaren, och sen får det bli som det blir.
Men eftersom vi bodde i stan och hade mer eller mindre tröttat ut den livsstilen tänkte vi att vad fan, vi gör det bara.
I augusti förra året sa vi upp lägenheten, bytte adress och flyttade ut. Utan att veta om vi skulle kunna överleva vintern överhuvudtaget. Det vi visste var att vedspis, kamin och rörspis fungerade, skorstenen var provtryckt. Det hade vi testat och varje gång vi var på besök i vårt fritidshus lagade vi mat på vedspisen så vi började bli bekanta med den.
Lite oansvarigt, kanske du tänker. Dumt, rentutav.
Ja, kanske!
I samma veva som vi skaffade torpet flyttade vår dotter hemifrån för plugg på annan ort. Så tajmingen var egentligen perfekt. Det här skulle bli vårt livs största äventyr.
Vi var beredda på att det skulle bli tufft att hämta vatten i brunnen i isande minusgrader, att stå där och hugga ved fast man egentligen bara vill gå och lägga sig i ett varmt bad.
Vi var beredda på att göra den uppoffringen för att komma närmare vårt älskade torp på heltid. Naturen, djuren omkring oss, fågelsången, de magiska månskensnätterna. Nog kunde man väl uppoffra lite bekvämlighet för att få allt det här?
En av våra vänner berättade i samma veva att hon också var i förändringsstadiet. Hon hade en lägenhet i stan men skulle på prov flytta till annan ort för jobb. Men hon var inte beredd att sälja lägenheten riktigt ännu. När jag pratade med henne om detta, kom jag med förslaget: tänk om du skulle vilja hyra in oss i ett rum i lägenheten tills du säljer? Efter en stunds funderande hade vi bestämt oss. Sagt och gjort: hon skulle ha oss som inneboende, och kunde då också ha möjligheten att ha tillgång till lägenheten när hon kom på besök. Vi kunde försäkra oss om att vi hade en backup ifall det skulle bli en fimbulvinter, och hon skulle kunna komma iordning på nya stället innan hon behövde sälja.
Hon fick in lite hyra och behövde inte bestämma sig för att sälja lägenheten på stört, och vi kunde vara i stan när vi behövde, för jobb eller bara för att få en mjukare övergångsperiod med stadskänsla ibland.
Win win.
Nu har snart ett år gått sedan vi gjorde den här uppgörelsen. Hon är nu i färd med att sälja lägenheten, och vi kommer efter nästan ett års tid med tillgång till lägenheten att verkligen rota oss i skogen.
Vi har fortfarande inte allt på plats. Men i sommar är planerna att bygga en bastu med tvättstuga. Sedan renoverar vi övervåningen och får till en ateljé och sovrum.
Trädgården prunkar redan och vi ser fram emot vår första skörd.
Många tycker att vi är helt knäppa i huvudet och förstår inte hur vi skulle kunna klara detta. Jag tror att många klarar mer än de tror. Vi klarade första vintern (som såklart var den kallaste i mannaminne😂) och vet nu hur mycket ved som går ut, hur mycket stearinljus och ylletröjor man behöver.
Det kommer säkert fler prövningar eftersom, och många kalla vintrar väntar oss framöver.
Men vi får även dagar som då göken gal för första gången, tidiga morgnar då det står en älg och lugnt betar i morgondimman bakom dasset, konserten av fågelsång varje morgon, doften av skog och regnvåt mossa när man kliver ut genom dörren. Och om man har tur: en visit av lappugglan.
Vi har inte ångrat vårt beslut en sekund. Allt med torpet är att komma hem. Det var som att den här platsen stod och väntade på oss, år efter år, tills vi hade mod att bestämma oss.
Den här resan mot ett enklare liv i skogen har redan gjort oss lyckligare, lugnare och mer harmoniska i vardagen. Vi har också kommit närmare varandra: för att överleva lite kargare levnadsförhållanden måste man funka som ett team.
Vi bjuder nu in dig att följa med oss i vår magisk tillvaro i skogen.
Den här sidan, bloggen och butiken är för dig som vill ta det lugnt och få in lite mer magi i vardagen.
Vi får se vart resan tar oss. Det vi vet nu är att grönsakerna växer och frodas, att det snart är semester och att sommarsolståndet och midsommar väntar runt knuten.
Om du är häxa, faun, trollkarl, älva eller något annat väsen som längtar ut i skogen, är du välkommen att följa med oss på vår resa.
Vad kan du förvänta dig om den här bloggen och butiken?
Vi vill dela med oss av vardagsmagin på torpet runt årshjulet, astrologi, tarot, lärdomar på vägen om odling som är nytt för oss, skogsvandringar och byggprojekt.
Vi delar också med oss av vår konst och det vi säljer i vår butik.
Om oss:
Theresa är textilkonstnär & astrolog. Hon praktiserar även tarot och häxkonst.
Emil är konstnär & illustratör. Hans konst bor i naturen, mytologin och väsen som befolkar dem.
I butiken hittar du handgjorda skogsinspirerade artefakter, konsttryck och kurser.
Vi hoppas att du ska följa med på vår resa!