🐾 Från buse till tjänstehund – mitt liv med hundar

☀️ Det började på 80-talet…

Det hela började någon gång på 80-talet.

Jag bodde hemma hos mina föräldrar i Borås och hade väl inte direkt en livsplan klar… men en sak hände som skulle förändra allt.

Jag åkte till Västra Frölunda.

Varför? Ingen aning egentligen.

Men jag kom hem med en tax.

Han fick namnet Kim.

Och ja… det skulle visa sig att jag inte köpt en hund – jag hade adopterat en liten gangster.

🐕 Kim – den första (och mest efterlysta)

Kim var en riktig buse.

Alltså inte lite busig… utan ”håll i hatten nu händer det grejer”-busig.

Jag tänkte som många gör:

“Vi går till brukshundklubben, det löser sig nog.”

Spoiler: det löste sig inte riktigt som jag tänkt.

En dag var det dags för lös inkallning.

Instruktören höll i Kim, jag gick iväg en bit och ropade:

👉 “Kiiim!”

Instruktören släppte honom.

Kim svarade:

👉 “Tack för friheten, vi hörs!”

…och försvann.

I två dygn.

🚔 Gripen av polisen (på riktigt)

Efter två dagar ringde telefonen.

Det var polisen i Borås.

De sa:

👉 “Vi har en ganska kaxig tax här…”

Kim var hittad.

Och ja – det var första gången han blev “gripen”… men absolut inte sista 😄

💔 Den där dagen man aldrig glömmer

Åren gick och Kim fortsatte vara… Kim.

En dag smet han ut genom dörren, som han så många gånger gjort tidigare.

Vi bodde nära skogen, med en väg som gick igenom.

Den här gången gick det inte bra.

Föraren hade ingen chans att stanna.

Kim gick bort direkt.

🕳️ Tomrummet

Efter det bestämde jag mig:

👉 “Jag ska aldrig ha hund igen.”

Det höll ungefär… ett tag.

För tystnaden hemma blev för stor.

Ingen som mötte mig vid dörren.

Ingen som tassade runt.

Det var något som saknades.

Och ja… ni vet hur det brukar sluta.

🐕 Asterix – början på något nytt

Jag hittade en uppfödare i Timmersdala som hade en unghund.

“Jag kan ju bara åka och titta…”

😂 Jodå.

Samma dag följde Asterix med mig hem.

En ettårig Groenendael-hane.

Och vilken hund!

Lättlärd, lydig och helt fantastisk.

🧠 Stockholm, utbildning och nya möjligheter

Efter några år tipsade min mamma om en utbildning i Stockholm:

👉 Tjänstehundförare inom fukt- och mögelskador

Jag flyttade till Åkersberga och körde fullt ut.

Under den tiden tog jag även hand om en omplaceringshund:

Falco, en 3-årig schäfer.

Och ja… han hade lite “egen vilja” om vi säger så 😅

🌲 Falco, skogen och… Jerry Williams!

En dag tränade vi vid Danderyd/Täby brukshundklubb.

Plötsligt stack Falco rakt ut i skogen.

Efter en stund kommer två schäfrar ut…

med en man springande efter.

Jag tänkte:

👉 “Nu får jag en utskällning…”

Men istället var det Jerry Williams!

En otroligt härlig människa – och hans hund blev snabbt kompis med Falco.

Inte varje dag man tappar bort sin hund och hittar en rocklegend istället 😄

🐕‍🦺 Falcos karriärbyte

Falco passade tyvärr inte för mögeljobb.

Men han hade andra talanger…

Jag tog honom till polisen i Stockholm för test inom skydd.

Det första han gjorde?

👉 Bet en oförsiktig polis i handen…

Bra start 😅

Men!

Han visade sig vara perfekt för jobbet och gick vidare till att bli väktarhund i Uddevalla.

🐕🐕 Asterix & Bonzo – mina tjänstehundar

Asterix uppfödare sponsrade mig med ytterligare en hund:

Bonzo, också en Groenendael.

Båda tränades upp inom fukt och mögel.

Och vi jobbade tillsammans som team.

Ett otroligt givande jobb.

🥚 Korv och ägg – en liten revansch

Jag gick även till Borås Brukshundklubb med Asterix.

Men att komma med en “grönis”?

Nja… det var inte superpopulärt.

Där var det mest schäfer som gällde.

Men Asterix ändrade snabbt på det.

👉 Han kunde apportera rå korv…

👉 och till och med råa ägg…

Utan att knäcka dem!

Då blev det lite andra miner 😄

🔚 Slutet på en epok

Tyvärr gick företaget vi jobbade för i Stockholm i konkurs.

Och där tog den karriären slut.

Asterix fick flytta till en fin lantgård hos bekanta.

Bonzo kom tillbaka till uppfödaren.

👨‍🏫 Instruktör och vidare resa

Mitt hundliv tog dock inte slut där.

Jag blev instruktör på Alingsås brukshundklubb

och höll många kurser.

Det var faktisk med dessa kontakter som mitt liv som Föreläsare och Kursledare började, men det är en annan historia...

Men efter det… har det faktiskt inte blivit fler hundar.

Mer än på foto, åker ibland ut för att fota hundar.

💭 Avslutning – men aldrig riktigt slut



Hundar sätter spår.

Inte bara i skogen… utan i livet.

Från en liten tax som rymde och blev gripen av polisen…

till tjänstehundar och utbildningar…

Det blev en resa jag aldrig kunnat planera.

Och kanske är det just det som gör det så fint.

👉 Har du haft en hund som förändrat ditt liv?

Berätta gärna – jag är nyfiken! 🐾