Möllor (Swedish)
On Sale
$0.00
De skånska Möllorna
I Skåne och i gränstrakterna i de angränsande landskapen används benämningen möllor för kvarnar, med reservation för vissa lokala avvikelser. Möllorna kan delas upp i vindmöllor och vattenmöllor, där den sistnämnda är äldst av de två.
1800-talet – de stora väderkvarnarnas tid
Kvarnen i Övraby är en av drygt 100 bevarade väderkvarnar i Skåne. Vid sekelskiftet 1900 beräknas det ha funnits omkring 500 i länet. Ända in på 1940-talet fanns det närmare 50 väderkvarnar i kontinuerlig drift på Österlen. Tio år senare hade antalet minskat till 15 stycken. I äldre tider var kvarnverksamheten noga reglerad. I första hand var det kronan och adeln men även kyrkan, som hade särskilda privilegier att anlägga och driva kvarnar. Bönderna hade så kallad mölleplikt och malning skulle ske vid de här kvarnarna. De kallades för tullkvarnar och för malningen betalade bönderna skatt, oftast i form av mjöl. Först 1863 togs skattläggningen av tullkvarnar bort, vilket innebar att kvarnbyggandet tog fart, i synnerhet i Skåne där en stor mängd av holländare kom att byggas. Drygt tjugo år senare bestämde sig mjölnaren Ola Andersson vid Munkamöllans vattenkvarn, som låg under Tosterups gods, att bygga en egen väderkvarn. Han anlitade kvarnbyggaren Östberg från Tomelilla, som under årens lopp byggde 13 holländare. 28 bildsidor.
I Skåne och i gränstrakterna i de angränsande landskapen används benämningen möllor för kvarnar, med reservation för vissa lokala avvikelser. Möllorna kan delas upp i vindmöllor och vattenmöllor, där den sistnämnda är äldst av de två.
1800-talet – de stora väderkvarnarnas tid
Kvarnen i Övraby är en av drygt 100 bevarade väderkvarnar i Skåne. Vid sekelskiftet 1900 beräknas det ha funnits omkring 500 i länet. Ända in på 1940-talet fanns det närmare 50 väderkvarnar i kontinuerlig drift på Österlen. Tio år senare hade antalet minskat till 15 stycken. I äldre tider var kvarnverksamheten noga reglerad. I första hand var det kronan och adeln men även kyrkan, som hade särskilda privilegier att anlägga och driva kvarnar. Bönderna hade så kallad mölleplikt och malning skulle ske vid de här kvarnarna. De kallades för tullkvarnar och för malningen betalade bönderna skatt, oftast i form av mjöl. Först 1863 togs skattläggningen av tullkvarnar bort, vilket innebar att kvarnbyggandet tog fart, i synnerhet i Skåne där en stor mängd av holländare kom att byggas. Drygt tjugo år senare bestämde sig mjölnaren Ola Andersson vid Munkamöllans vattenkvarn, som låg under Tosterups gods, att bygga en egen väderkvarn. Han anlitade kvarnbyggaren Östberg från Tomelilla, som under årens lopp byggde 13 holländare. 28 bildsidor.
