Kristendomen i sena antiken och Mellanöstern

Kristendomen i sena antiken spårar kristendomen under det kristna romerska riket - perioden från uppkomsten av kristendomen under kejsaren Konstantin (ca 313), till väster-romerska imperiets fall (ca 476). Slutdatumet för denna period varierar eftersom övergången till den underromerska perioden inträffade gradvis och vid olika tidpunkter i olika områden. Man kan vanligtvis datera den sena forntida kristendomen till slutet av 600-talet och återövringen under Justinianus (regerade 527-565) av det bysantinska riket, även om ett mer traditionellt slutdatum är 476, året då Odoacer avsatte Romulus Augustus, traditionellt ansedd som den sista västra kejsaren. Östra kristendomen består av kristna traditioner och kyrkfamiljer som ursprungligen utvecklades under den klassiska och sena antiken i Mellanöstern, Egypten, Nordostafrika,Östeuropa, Mindre Asien, Malabarkusten i södra Indien och delar av Fjärran Östern. Termen beskriver inte en enda gemenskap eller religiös valör. Stora östra kristna organ inkluderar den östra ortodoxa kyrkan, de orientaliska ortodoxa kyrkorna, de östkatolska kyrkorna (som har återupprättat gemenskap med Rom men fortfarande upprätthåller östliga liturgier), protestantiska östkristna kyrkor som är protestantiska i teologi men östkristna i kulturell praxis, och valörerna härstammar från den historiska kyrkan i öst. De olika östra kyrkorna hänvisar normalt inte till sig själva som "östra", med undantag för den assyriska kyrkan i öst och den antika kyrkan i öst.Termen beskriver inte en enda gemenskap eller religiös valör. Stora östra kristna organ inkluderar den östra ortodoxa kyrkan, de orientaliska ortodoxa kyrkorna, de östkatolska kyrkorna (som har återupprättat gemenskap med Rom men fortfarande upprätthåller östliga liturgier), protestantiska östkristna kyrkor som är protestantiska i teologi men östkristna i kulturell praxis, och valörerna härstammar från den historiska kyrkan i öst. De olika östra kyrkorna hänvisar normalt inte till sig själva som "östra", med undantag för den assyriska kyrkan i öst och den antika kyrkan i öst.Termen beskriver inte en enda gemenskap eller religiös valör. Stora östra kristna organ inkluderar den östra ortodoxa kyrkan, de orientaliska ortodoxa kyrkorna, de östkatolska kyrkorna (som har återupprättat gemenskap med Rom men fortfarande upprätthåller östliga liturgier), protestantiska östkristna kyrkor som är protestantiska i teologi men östkristna i kulturell praxis, och valörerna härstammar från den historiska kyrkan i öst. De olika östra kyrkorna hänvisar normalt inte till sig själva som "östra", med undantag för den assyriska kyrkan i öst och den antika kyrkan i öst.de östkatolska kyrkorna (som har återupprättat gemenskapen med Rom men fortfarande upprätthåller östliga liturgier), protestantiska östkristna kyrkor som är protestantiska i teologi men östkristna i kulturell praxis och valörer härstammar från den historiska kyrkan i öst. De olika östra kyrkorna hänvisar normalt inte till sig själva som "östra", med undantag för den assyriska kyrkan i öst och den antika kyrkan i öst.de östkatolska kyrkorna (som har återupprättat gemenskapen med Rom men fortfarande upprätthåller östliga liturgier), protestantiska östkristna kyrkor som är protestantiska i teologi men östkristna i kulturell praxis och valörer härstammar från den historiska kyrkan i öst. De olika östra kyrkorna hänvisar normalt inte till sig själva som "östra", med undantag för den assyriska kyrkan i öst och den antika kyrkan i öst.med undantag av den assyriska kyrkan i öst och den antika kyrkan i öst.med undantag av den assyriska kyrkan i öst och den antika kyrkan i öst.

Author: Stephen Baskolan